Anders bloggar: Ibland är jag faktiskt riktigt hatisk…!

bild mat klaras mat klara lind.jpg

Hat är ett starkt ord men ibland, i vissa sammanhang, är det ordet jag måste ta till.

Först av allt ska jag säga grattis till superhärliga Klara Lind som vann Sveriges mästerkock och tack för en härlig intervju idag. Traditionsenligt har vi nämligen en intervju med vinnaren av Sveriges mästerkock i majnumret av tidningen. I år tog Klara hem hela kalaset och det kommer såväl intervju som favoritrecept i nästa nummer av Doktorn.

Under intervjun med Klara idag så pratade vi om vad människor skriver på nätet. Igår kväll när finalen sändes förvånades (snarare chockades) jag av hur klimatet kan vara på nätet och vilka vidriga kommentarer människor kan häva ur sig på sociala medier.

Klara själv bekräftade bilden under intervjun, även om vi mest pratade om mat såklart. Klara har fått ta emot allt från kommentarer om utseende till grova personangrepp, okvädningsord och rena hot (dessa anmäls). Kommentarerna kommer från alla åldrar och i det här fallet mestadels från kvinnor.

Att tycka att ”fel person vann”, eller ge konstruktiv kritik är en sak  men nr du som sitter bakom skärmen glider över på personangrepp, då har det gått för långt.

Vi måste synliggöra att det här näthatet inte bara är ”skumma troll” som sitter bland skuggorna. Trollen är även farföräldrar, morföräldrar, mostrar, morbröder, fastrar, farbröder, systrar och bröder, grannar och vänner. Det är kvinnor och män som älskar tacos på fredagar, Melodifestivalen, söta kattbilder och barn. Men bakom skärmen tar man sig friheten att racka ner på andra människor.

Om du vet med dig att du är en sådan person kan jag bara säga en sak, sluta. Sluta genast. Ta två regler till ditt hjärta; om du inte har något snällt att säga, säg ingenting alls (vilket inte är samma sak som att debattera rena sakfrågor) och det du säger ska du kunna säga till personen om du möter personen på gatan (vilket inte ursäktar vare sig personangrepp eller hot oavsett).

Ja, hat är ett starkt ord. Men jag hatar faktiskt klimatet vi har på nätet just nu. Det är vidrigt, ovärdigt och fruktansvärt att människor beter sig på det här sättet.

Jag vill ändå avsluta positivt. Klara har fått mycket kärlek, stöttning och positiva kommentarer från alla håll och kanter. Så, när intervjun var färdig konstaterade både jag och Klara att det vore bättre att sluta hata och börjar laga (mat).

Säger som Klara själv säger på sitt Instagram, ”sprid mer kärlek”! ❤

Anders Åker,
Chefredaktör

Fakta: Tidningen Doktorn nr 2 2017 utkommer 10 maj – missa inte det!

Klara Lind på Instagram

 


Anders bloggar: Jag har lärt mig att gräset kan vara som grönast där jag är, just precis nu!

shutterstock_501785248

Är gräset grönare på andra sidan? Eller någonstans överhuvudtaget? Är du också en sådan person som ofta tänker att ”det här kan ju inte vara allt, det måste finnas något mer, runt hörnet”? Då borde du läsa det här blogginlägget.

Vi ska aldrig vara rädda för att försöka, för ett försök är ett försök oavsett utgång. Men om vi försöker för mycket, för ofta, utan egentligen veta varför är risken att det känns som att det är bortkastad energi och att vi glömmer vad det var vi försökte för.

Stoltheten i oss, för visst är vi stolta många gånger, skrämmer oss. Vi blir rädda att andra ska se vårt misslyckande och få rätt i vad de alltid har trott. Jag har lärt mig, om jag pratar om min egen stolthet, att för mig är äkta stolthet att erkänna vart jag står, stå bakom mina egna val och vem jag faktiskt är. Då kan aldrig någon komma åt en, hur mycket de än skulle försöka.

Det finns en stress i vårt samhälle idag att hela tiden ”uppnå något”, att känna att där du är, här och nu, inte duger. Det kan bero på att du befinner dig i familjeförhållanden, vänskapskretsar eller företagsstrukturer där strävan efter att nå högre och högre hela tiden finns närvarande. Det är lätt att svepas med och kännas press från omgivningen och sociala strukturer.

Inte sällan kommer dock pressen inifrån. Viljan att lyckas är en naturlig del av att vara människa för motsatsen, att misslyckas, är någonting negativt. Det får vi lära oss från barnsben, genom skolåren och vidare ut i arbetslivet. Vi ska helt enkelt lyckas. Så, om vi då når vuxen ålder och känner att vi varken har misslyckats men kanske inte heller lyckats, vad händer då?

Den här känslan av att vara rädd för ”status quo” är inget ovanligt, även jag har känt den där känslan av ”var det här allt”? Genom åren har jag velat bli bättre och bättre, nå högre och högre, precis som många andra. Men, med åren har jag också börjat fundera på vad det egentligen är som driver mig? Och vad jag har missat på vägen av rädslan för att stanna upp.

När vi ständigt strävar efter att nå någon annanstans är det väldigt lätt att vi glömmer vad vi faktiskt har uppnått och vad vi har, här och nu. Det är därför begrepp som ”närvaro” och ”mindfulness” har blivit alltmer vanliga. Det är viktigt att skilja på om gräset är grönare och på drömmar. Drömmar är tydliga ting, ibland högtflygande förvisso, men fortfarande tydliga, som låter oss sträva framåt. Känslan att gräset är grönare är istället en oro som gror inifrån oss själva. Oavsett om det gäller ett förhållande, en arbetssituation eller livet som helhet så kan den där känslan av att inte vara nöjd, att inte se sig omkring och värdera det vi har i nuet och att ständigt vara på jakt till slut trötta ut oss.

Att ständigt jaga, det är uttröttande. Särskilt om du inte vet vad det är du faktiskt jagar efter. Är du en sådan person som alltid jagar? Fråga dig själv, är jakten värt det? Vad ger det dig att fråga dig själv, ”vad händer där borta, på andra sidan gräset” var och varannan dag? Skulle det kanske vara skönare att bara lägga dig ner på gräset där du är och faktiskt vara nöjd. Och låta det vara allt.

Anders.